11 feb. 2016

Ytterligare en nål i woododockan!

Oj! Riksbanken sänker reporäntan med 0.15 %! Där fick alla "experter" som hade gissat på 0.10 procent! Nu skall väl inflationsbrasan äntligen ta sig.

Visserligen går ekonomin bra enligt vad man säger och arbetslösheten minskar ganska ordentligt. Samtidigt gnider experter och politiker sina geniknölar för att hitta sätt att försvåra för folk att låna pengar till en bostad, alternativt förhindra att man har råd att bo kvar. En ytterligare räntesänkning kanske då inte går i rätt riktning men som vi alla vet är ju det viktigaste av allt att få upp konsumentprisindex.  (Min text om ett lyckat privat initiativ i den riktningen med den något missvisande rubriken: Inflationen äntligen besegrad? )

Riksbanken oroas över att den svenska kronan är för stark. Under 2016 sjönk emellertid kronan gentemot euron med 38 öre redan före dagens räntesänkning. Jag har inget exakt tal men enligt presstext trillade kronan ner ytterligare 10 öre efter räntebeskedet men klättrade upp till föregående nivå under dagen.

Att enögt fixera sig vid ett inflationsmål är ungefär lika intelligent som att mixtra med febertermometern för att kunna visa att man är sjuk eller eventuellt frisk. Den "åtgärder" som sätts in har ungefär samma effekt som nålar i en woododocka. (Den som vill öva privat kan få vägledning här. )

Det är dags att inse att penningpolitiken har nått vägs ände, Den var alltid ett instrument härlett ur teoretiska modeller i stället för ekonomisk och social verklighet. I gamla tider spelade detta ingen större roll men allt eftersom vanliga människors "riktiga" pengar i form av pension och sparande i allt högre grad kommit att satsas i marknadens ädelkasino kan sagda marknads irrationella beteende få allvarliga konsekvenser  för den enskilde,

Att politiker nu slår sig för bröstet och förklarar att "ekonomin går som tåget" innebär i själva verket att man accepterar en arbetslöshet på 6 - 8 % med mångdubbelt högre tal för speciellt utsatta grupper. Man accepterar de upprörande brister inom vård, omsorg och utbildning som vi konfronteras med varje dag. Och naturligtvis accepterar man att de människor som sökt skydd här från krig och lidande inte kan tas hand om ordentligt.

Någon skrev nyligen -tråkigt nog har jag tappat  bort länken- att det inte är så att det skulle innebära en börda för våra barn och barnbarn om staten ökade den s.k. statsskulden ( i begränsad mån och inom EU:s ramar). Tvärtom är det ett svek  mot kommande generationer att inte utnyttja detta troligen unika tillfälle att låna (eller trycka) pengar för att bygga bort de uppenbara brister som har uppkommit i samhället.

Men vem vet, kanske det hjälper att sänka reporäntan med 0.15 %. Och sen är ju regeringen ute för att kursa stridsflygplan till det behövande Indien, Det kanske också ger litet klirr i statskassan.

3 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Bra Bengt! Jag tyckte - på mitt ekonomiskt amatöristiska sätt - att presskonferensen med herr Hum-hum var en orgie i enögdhet (om det nu finns såna orgier för endast enögda). Men du ger mig alltid lite mer kött på de intuitiva benen. (Om nu sådana ben finns ;)

    Det verkar så sorgligt att tro att man kan manipulera en numera global ekonomi med lite räntepyssel. Däremot tror jag det vore en stor fördel med ökade statsutgifter för bl.a. bostadsbyggande, företrädesvis hyresrätter, som det byggts skamligt lite av efter den boende-segregerande utförsäljningen av allmännyttan.

    SvaraRadera
  3. Laura22:33

    Underbart med voodoodocklänken, Bengt! :)

    SvaraRadera