En bra förlorare och dålig vinnare

Efter en lång och ganska intresselös karriär på olika områden tror jag mig kunna säga att jag är en mycket god förlorare. Jag har haft rika tillfällen att öva. Däremot är jag en utomordentligt dålig vinnare. Jag hoppas kunna få demonstrera detta efter dagen möte med Europeiska Rådet i Ypres. Men vi får väl se.

Däremot tycker jag redan nu att det är utomordentligt tillfredsställande att Portugal åkte ur VM eller rättare sagt att Ronaldo åkte ut. Europeisk toppfotbolls osympatiskaste spelare sedan Wayne Rooney gått från att vara en brutal flåbuse till att bli en hårt arbetande forward som gör sitt också när alla andra redan lagt av. Balotelli, en annan flåbuse, har också lugnat ner sig och dessutom på Twitter visat sig vara en känslig och varsam typ, tyvärr också offer för idiotisk rasism.

Att Spanien och Italien också seglat ut i solnedgången ser jag utan saknad. England hade jag för en gångs skull unnat att gå vidare mest p.g.a. att Hodgson en gång var tränare för Oddevold. Sådant förpliktar. Nu blir Argentina världsmästare - kanske inte optimalt men väl unnat Lionel Messi, världens bäste fotbollspelare och en trevlig kille. Har ni sett hur glad, ja rentav lycklig, han blir, utan att för den skull överdriva sina känsloutbrott, varje gång han gjort mål detta trots att han redan gjort så många?

Mitt nästa inlägg kommer förhoppningsvis att  "gloat" över Johan Esk, Gunnar Jonsson, Patrik Oksanen och Katrin Kielos. Men vi får väl se. Någon seger tar jag aldrig ut i förskott.