26 apr. 2014

Skandal-löst sa' Olofsson


I dagens DN (nätupplagan) skriver  Richard Swartz, bosatt i Wien, om En alldeles för dyr lunch. Den handlar om Hypo Alpe-Adria, kanske den största ekonomiska skandalen i Österrikes efterkrigshistoria. Swartz jämför  den svenska Nuonaffären som beräknas kosta skattebetalarna ca 30 miljarder kronor med den österrikiska skandalen som beräknas komma att kosta ca 20 miljarder Euro, vilket Swartz beräknar som "6 gånger så mycket."

Jag är glad att Richard Swartz tog upp detta ämne. Jag har själv länge tänkt skriva om det men tyckte det var alltför komplicerat och tekniskt för att göras intressant. Som den briljante skribent han är har S. emellertid lyckats med det. Som de stora journalisterna, Jolo och andra, utgår han från personliga erfarenheter: de underordnade lokalpolitiker i Kroatien han brukade bjuda på lunch eftersom de hade ont om pengar blev plötsligt mycket rika när Hypomiljonerna  började rulla och accepterade sedan inga lunchinbjudningar från en svensk journalist som inte heller hade lust att träffa dem längre. Därför kommer även ni som inte har något intresse av finansskandaler eller Österrike att kunna läsa krönikan med nöje.

(Jag har personlig erfarenhet av ett par fall där personer som varit mycket angelägna om kontakt och umgänge plötsligt låtit detta falla när de av någon anledning plötsligt kommit upp i smöret. Erfarenheter som i grund och botten bara roat mig.)

Banken Hypo Alpe-Adria var Jörg Haiders personliga kassakista vars huvudsakliga affärsidé var att ge generösa och attraktiva krediter till föga kreditvärdiga företag och personer, svarta pengar och markspekulation samt att finansiera Haiders prestigeprojekt i Kärnten. En i Österrike mycket omtyckt programledare i TV och tidigare störtloppsåkare
på elitnivå sade nyligen i en intervju att han inte förstår varför man nu börjar klanka på Haider. "Utan honom hade vi inte haft något stort fotbollsstadion i Klagenfurt och inte heller Sjöteateranläggningen i Wörthersee."  Så sant, och dessa numera i stort sett värdelösa anläggningar skall nu i efterhand finansieras av skattebetalarna.

Sparkraven hopar sig och en del skall täckas av nedskärningar på utbildningsområdet. Ministerns förslag om att öka klasstorlekarna och dra ner på antalet lärare mötte dock alltför stort motstånd och hon fick dra tillbaka det. I stället skall man nu slopa utbyggnaden av "heldagsskolan" dvs. möjligheter att ta hand om barnen även under eftermiddagen med läxläsning och fritidsaktiviteter. Förslaget godtogs utan protester: jag menar vad har man mammor till? Det är väl dom som skall ta hand om barnen medan pappa jobbar och sliter. Om det nu finns någon pappa till hands.

Den ansedda affärstidningen Format redogör i en översiktlig artikel för systemet Haider och listar en mängd personer och företag som dragit nytta av det hela. (Tyvärr endast på tyska). (1) Några av dessa har dragits inför rätta men de flesta lever i högönsklig välmåga kvar i politik och affärsliv. Några underhuggare i banken har dömts till måttliga fängelsestraff men då för bisaker som "insider trading" och "trolöshet mot huvudman".  De stora skurkarna kommer man inte åt - paradexemplet är förre finansministern K.H. Grasser som sedan många år anklagats och åtalats för diverse skumraskaffärer, bl.a. penningtvätt och valutasmuggel. Rättsväsendet maler och maler men ingenting händer och snart har väl saken fallit ur minnet.

Något politiskt  ansvar på riksnivå har naturligtvis inte utkrävts. SPÖ och ÖVP, de illa omtyckta storkoalitionärerna, tvår sina händer och menar unisont: det är Haiders fel  - vi hade ingenting med det här att göra. Haider är ju död så där finns inte mycket att hämta.

För litet detaljer om Haider och hans politik läs gärna min text  Statsbegravning för en fascist. (2)

Bankaffären ställer väl också Haiders egendomliga flirt med Khadaffi under dennes glansdagar i ett delvis nytt ljus. Haider behövde pengar och Khadaffi ville ha ett brohuvud i Europa och överskattade kanske Haiders möjligheter att skaffa sig politisk makt.(3)

På några plan är likheten med den svenska NUON-affären slående. Ansvariga politiker överbjuder varandra med bedyranden om att man ingenting visste. Reinfeldt visste inget om affären säger han förrän han läste om den i tidningen. Inte heller Borg.

Vi får väl ändå tro att statsministern och finansministern inte ljuger KU rakt upp i ansiktet. (?) Men i så fall är ju saken ännu värre. Vad är det för en regering där de två viktigaste ministrarna inte känner till en jätteaffär med statens medel? Den ansvariga ministern som avgått av andra skäl (?) vägrar att infinna sig till förhör.

Märkligt är att den som väl egentligen bär huvudansvaret, förre vd  Lars G Josefsson kommer så lindrigt undan i press och media. Jag har flera gånger tidigare skrivit om Josefssons vanvettiga expansionslusta då han försökt göra Vattenfall till en internationell storkoncern och satsat hårt på brunkolsbrytning i dagbrott resp. kärnkraft, detta i full strid med svenska energipolitiska målsättningar. Jag skrev om detta senast i texten I Gustav II Adolf efterföljd  där jag berättar om hur Vattenfall utplånar byar på gränsen mellan Tyskland och Polen som sedan länge bebos av en liten slavisk minoritet med ett eget språk, sorberna. Samma områden härjades av svenskarna under 30-åriga kriget: Vattenfall får dock sägas ha varit humanare än på 1600-talet eftersom man inte sköt ner innevånarna utan bara rev deras bostäder och dessutom gav dem ersättningsboende på annat håll. Aftonbladet tog faktiskt upp mitt inlägg i en artikel Vattenfall skövlar sorbernas land och grävde också djupare i affären. Någon reaktion från Vattenfall eller ansvariga politiker blev det naturligtvis inte.

Nu söker man desperat efter någon ansvarig för den sämsta affären i svensk historia. Det blir väl som i Österrike: kanske hittar man någon underordnad tjänsteman i hierarkin som hittat på något. Josefsson lär det inte bli. Han vilar väl förnöjt på sina 12 miljoner i avgångsvederlag och drömmer om den tid då han I Financial Times bilaga "Mergers & Acquisitions" hyllades för "Best Acquisition" 2009. En bedömare skriver: "Vattenfall - Nuonaffären är av utomordentlig kulturell och strategisk betydelse. Dess komplexitet, transaktionsstruktur, styrelseform inklusive industriell planering, finansiering och acceptans hos såväl nederländska som svenska stakeholders gör den till en unik kandidat i valet av "Best Acquisition" 2009." (Min översättning av det holländska originalet).

Hypo Alpe-Adria eller Vattenfall - Nuon. Det är alltid någon annans fel. Och de stackare som får löpa gatlopp i media måste trösta sig med sina futtiga kompensationsmiljoner. De stackare som får luften förgiftad av brunkol och sin kultur sönderslagen och språket hotat får inte ens det. Skattebetalarna får väl dra sitt strå till stacken.

Antar att det är EU:s fel som vanligt.



(1) Om någon verkligen är intresserad kan jag göra en snabböversättning. Låt mig veta.

(2)  Jag gjorde en grov politisk felbedömning när jag skrev artikeln om Haider 2008. När jag diskuterade vilka effekter politikerförakt och främlingsfientlighet skulle kunna få in Sverige menade jag att SD inte skulle få mer än 2 - 3 % eftersom de flesta väljare skulle "skämmas över att liera sig med ett sådant parti." Det gjorde de ju inte.

(3) Haider var en briljant politiker men gjorde trots allt två strategiska misstag. Det allvarligaste -ur hans synvinkel- var att han inte försökte gripa makten år 2000 då hans parti var näst störst. Det ledde indirekt också till det andra misstaget. När FPÖ-politiker kom med på ansvarfulla poster i regeringen och konfronterades med den besvärliga verkligheten tämjdes de i stort sett och avvek från Haiders radikala politik. Haider försökte då med "the big bang" - han gick ur FPÖ och bildade tillsammans med några likasinnade BZÖ ("Förbundet för Österrikes framtid"). BZÖ förde emellertid en tynande tillvaro och lär knappast bli representerade i nästa parlament där i stället FPÖ har stora chanser att bli näst största eller t.o.m. största parti.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar