29 jan. 2014

En som inte gillar oss...



Väl är jag icke riktigt mjältsjuk vorden
men mången svartalf bär i bröstet jag.
(Ekelöf som A:lfr-d V:stl-nd)

Det visar sig vara lika svårt att hålla trettondedagslöften som nyårsd:o vilka vi för säkerhets skull inte avgivit några.  Efter en dryg månads vistelse i Sverige med viss exponering för teve, printmedia och digitala dylika kan det vara lätt att förfalla i förtvivlan (Läs Tegnérs "Mjältsjukan", en av de ruskigaste dikter som skrivits på svenska).  Det måste naturligtvis till varje pris undvikas. Dock skall det erkännas att vi tycker det är roligare att skriva om dåraktigheter än om mjäkigare saker och det är troligt att detta kommer att avspeglas sig också i eventuella blogginlägg under den fortsatta vistelsen i landet. Det skall ni inte ta så allvarligt kära eventuella läsare utan försök att betrakta bitterheten i humorns narrspegel. Om man säger så.

Men låt oss börja med något lättsammare. DN (nätupplaga) länkar idag till  en artikel i Manchester Guardian (vi skriver så för att betona det myopiska perspektivet). Ni kan läsa den, åtminstone det sista avsnittet som handlar om Sverige. Det kommer kanske att bli ett ramaskri bland sanna patrioter men otrevligt nog finns det kanske en hel del inconvenient truths i avsnittet.

Å andra sidan är ju citatet från Susan Sonntag helt irrelevant i dagens läge. Det är från 1996 och beskriver Systembolaget som "in part funeral parlor and part back-street abortionist."  Det var kul då men passar naturligtvis inte in på dagens strömlinjeformade shopping malls där man inte ens behöver visa upp körkortet om man skall köpa sprit.

Dessutom ser vi att författaren Michael Booth också är matskribent. Då drar vi öronen åt oss. Vi erinrar oss snortande Nigellor, en berusad engelsk kock som i teve reste runt i Norge och Sverige och förstörde råvaror och en berömd (!) engelsk restaurangkritiker som häromdagen delade ut DN:s "Gulddrake" till restauranger och caféer i olika kategorier utan att ha förberett sig, utan att komma ihåg vem som vunnit och
utan skymten till rimligt uttal av restaurangernas namn. Varför man väljer en engelsman i ettb sådant sammanhang är svårt att förstå men det är väl som vi alltid brukar säga därför att "they spik inglish you now."

Det finns en annan intressant aspekt av artikeln ifråga. Som   DN:s reporter helt riktigt berättar  så pågår ett "krig" i engelska wikipedias presentation av Michael Booth där meningar som "Much of his writing is claimed to be narrow-minded and misinformed, with this once again emerging as an issue following his most recent book on the Nordics"  tas bort och sätts tillbaka, gång efter annan. (Titta gärna under fliken "View history" får ni se en uppsjö av anklagelser om "slander", "vandalism" och liknande. Ganska festligt.)

Vi vet inte vad detta säger om Michael Booth men vi vet definitivt vad det säger om Wikipedia. Och det visste vi ju hela tiden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar