2 maj 2016

Kompromissdemonstration

(Foto Mksson)
Den megafonförsedda marschledaren för vänsterpartiets förstamajtåg med Adidasreklamen på tröjan under blågula fanor.

Mera revolutionärt var det längre bak i tåget där "Tantpatrullen" entusiastiskt sjöng riktiga kampsånger från 70-talet som "Tjejer" och "Vi äro många".


En annan megafonledd grupp skulle just klämma i med "Röda fanan" men sången dränktes av en blåsorkester på trottoaren som körde "Internationalen"  så det dånade. Kanske var det en efterklang från de fraktionsstrider som alltid präglat vänsterismen.


Emellertid skall ni inte behöva gå miste om "Bandiera rossa". Här är en länk: Röda fanan.


Översättningen är av Lars Forsell. Men det låter bättre på italienska. Därför var det också den versionen som användes när de blivande näringslivstopparna och jag skrålade sången i Handelshögskolans källare i forna tider. Man kan undra varför kommunister och socialister alltid haft de bästa sångerna. 

Det var en härlig vårdag så min toleransnivå var okaraktäristisk hög.

29 apr. 2016

Någonting har brustit



"Posten har tappat bort två tusen paket med facit till nationella proven i engelska i årskurs 9 som Skolverket har skickat ut till alla grundskolor i Sverige. Runt hundratusen elever tvingas nu vänta på att få sina prov rättade.

Kartongerna har lämnat vår distributör i Malmö och gått vidare till posten men där vet man inte var de är. 

Vi har hittat pallarna  säger  Postnord.

det är tydligt att något har brustit."



Citat från DN --nätupplagan- idag. Jag noterar att Posten som vanligt tänker "se över sina rutiner" men att man glömt att använda standardfrasen "det är fullkomligt oacceptabelt".

Ja visst är det fint ordnat nu  för tiden att det alltid finns någon annan att skylla på. I gårdagens "Uppdrag granskning" t.ex. berättades om hur en väl inarbetad grupp av nyanlända fick sparken från sina jobb som receptionister och kökspersonal på ett asylboende från ena dagen till den andra och ersattes med arbetsförmedlingens hjälp av en grupp avsevärt billigare "praktikanter" från en ort 400 km därifrån.  Arbetsförmedlingen säger att man bara gör som "klienten" önskar, "klienten" säger att den tidigare personalen jobbade för en "underleverantör" och att man enligt avtal haft rätt att säga upp kontraktet med denne. Arbetsförmedlingens chef säger att det är så arbetsmarknaden fungerar, Asylboendets ägare som fakturerat mångmiljonbelopp från Migrationsverket tillbringar vintern i Florida och säger att han har alltför många järn i elden för att hålla reda på allting. Under tiden går en grupp nyanlända som faktiskt lyckats komma in på arbetsmarknaden plötsligt arbetslösa uppe i Ljusdal.

En annan granskning av SVT har visat att "gode män" som är tillsatta för att förvalta ekonomin  åt personer som själva har svårigheter att klara av detta-  mer eller mindre regelmässigt svindlar åt säger den förvaltades pengar. Bara i det stickprov som SVT tagit hittade man 27 försnillade miljoner.  Det finns s.k. "överförmyndare" som skall ha uppsyn över detta och väl också utövar denna men enbart slumpmässigt och ganska översiktligt. Någon polisanmälan av oegentligheter förekommer i stort sett inte (i 1 fall av 27 granskade av SVT) eftersom detta enligt en intervjuad kommunchef skulle kunna "försvåra rekryteringen av gode män."

Dags att se över sina rutiner kanske? Eller vore det oacceptabelt?

Inom offentlig sektor ger missbruk av systemet med "offentlig upphandling" utomordentliga möjligheter att komma undan ansvar. Ett vacker exempel är hanteringen av hushållssopor i delar av Stockholm när det "upphandlade" företaget fick sitt bud som låg 20 % lägre än konkurrenternas antaget. Det visade sig omedelbart att man var fullkomligt ur stånd att  fullgöra sina förpliktelser varpå ett Neapelliknande sopkaos bröt ut i delar av huvudstaden, Den myndighet som skall ansvara för sophanteringen slår upprört ifrån sig: de har bara följt reglerna för upphandling.

Den ansvarsabdikation som är en grundpelare in den nyliberala ideologin har spridit sig som mögelsvamp genom hela samhällssystemet. Skönt och lönsamt för de som kan utnyttja systemet, snopet för de som litar på myndigheter, storföretag och banker, katastrofalt för de som är beroende av deras verksamhet för liv och uppehälle.

Men för att sluta men litet ljusare ton har jag in bilden ovan. Våren, ungdomens tid, börjar nalkas så sakteliga. Fy fan va vi ä bra.

24 apr. 2016

Snacka med Shakespeare

Gårdagen, 23 April, uppmärksammades världen över Shakespeares förmodade dödsdag. SVT sände faktiskt direkt en större gala från Stratford-upon-Avon där en skara skådespelare, musiker och artister framförde verk av eller om skalden. Det blev ganska bra faktiskt med en blandning av allvar och humor och en mängd förnämliga artister, för en svensk publik kanske huvudsakligen kända från diverse teveserier (Broadchurch, Sherlock, Downton Abbey och annat  - bl.a.med Judy Dench som "Hamlet, the Dame".) The Telegraph har en förkortad version av en av sketcherna här med en litet oväntad upplösning.  Höjdpunkten nåddes som sig bör i slutet av föreställningen med alla artister på scenen och David Tennant ("Broadchurch") som läste slutrepliken ur A Midsummer Nights Dream där Puck på skådespelartruppens vägnar inte helt seriöst ber publiken om ursäkt ifall det inte var så bra och lovar att bli bättre nästa gång. Men det var utomordentligt bra (med bl.a. den mest avskyvärda Lady Macbeth jag någonsin sett.)

(Rubriken ovan är från Gösta Rybrants kongeniala översättning av Cole Porters "Brush up your Shakespeare" - tyvärr hittar jag ingen vettig svensk version på nätet.)

Strax efter det jag börjat blogga 2002 skrev jag två ironiska ironiska inlägg med anknytning till Shakespeare. Det första "En mera korrekt Hamlet" gällde en Hamletföreställning på Orionteatern i Stockholm där regissören uppenbarligen tyckte att Shakespeare inte riktigt hade förstått vad det var han skrivit och förbättrade originalet genom att tona ner Hamlets roll som han tyckte tog onödigt mycket plats och också anlitade en koreograf. Herr Friberg medgav dock att det var "en himla bra text". Det var roligt i och för sig men som det hampade sig hade jag just läst ett referat i en gammal upplaga av Grönköpings Veckoblad  om hur det Janssonska Teatersällskapets gjort en mindre lyckad uppsättning av Hamlet. Parallellerna med Orionteatern var häpnadsväckande!

Det andra inlägget från 2003,  Var Hamlet mördaren? var mera seriöst i och med att det tog avstamp i psykoanalytikern och litteraturkritikern Pierre Bayards  "Enquête sur Hamlet" där han leder i bevis att det i själva verket var Hamlet själv som mördat sin fader eftersom han upptäckt att denne haft ett förhållande med Ofelia! OBS att det inte är någon parodi eller något skämt utan ett resultat av allvarligt menade litteraturvetenskapliga undersökningar. Trots detta skrev dock Bayard med glimten i ögat vilket man inte kan säga om Stephen Ratcliffe som på ca 25 sidor analyserar ca 20 rader av drottningens beskrivning av Ofelias självmord (Akt 4, scen 7). Ratcliffe kommer fram till att det varken var självmord eller olycka utan att flickan blev mördad. Han pekar också ut gärningspersonen. Läs själva.

Bayard har senare  skrivit om hur både Sherlock Holmes och Hercule Poirot pekat ut fel mördare i ett par av sina mest kända berättelser. Om detta se Mördaren som Shakespeare missade, en understreckare som väl får karaktäriseras som meta-meta,

Dessa båda artiklar var alltså allvarligt menade vilket man inte kan säga om James Thurbers "The Macbeth Murder Mystery" som jag också berör i mitt inlägg. Thurber kommer där fram till en förbluffande men övertygande ny hypotes om vem som mördade kungen i "Macbeth". Det var varken herr eller fru Macbeth kan jag avslöja, Att dessa två lät sig misstänkas var bara för att de ville skydda varandra.

Den som eventuellt är intresserad kan följa ovanstående två länkar.

A great while ago the world begun,
With hey, ho, the wind and the rain,
But that's all one, our play is done,
And we'll strive to please you every day.

17 apr. 2016

Den förolämpade sultanen

En hel del har skrivits om president Erdogans avsikt att dra en tysk "satiriker" inför rätta och hur han fått förbundskansler Merkels erforderliga tillstånd att genomföra detta. Yttrandefrihetsfundamentalister (till vilka jag avgjort räknar mig) har närmast ryckt på axlarna. Alla snälla människor som menar att man måste "ta hänsyn", "lämna i fred" eller i värsta fall "avstämma" (Rosenberg...)  med offren har också hållit sig märkvärdigt tysta. Det ger väl inte så många kulturhipsterpoäng att ömka Erdogan som att bekymra sig för den lilla minoritet på en fjärdedel av världens befolkning som oftast kommer i skottgluggen. Eller bakom den, as the case may be.

Men missförstånden om den tyska affären har varit många. För den intresserade tänkte jag bidra med några länkar, något som tyvärr nästan alltid utelämnas i tryckt press.

Det hela började med en visa i satirprogrammet "extra 3" i NDR (Nordwestdeutsche Rundfunk). med refrängen "Erdowie, Eerdowo, Erdogan". Här är en länk som i skrivande stund fungerar:

https://youtu.be/R2e2yHjc_mc

Visan är en travesti på en känd schlager från 1984 med omkvädet "Irgendwie Irgendwo Irgendwann" framförd av artisten Nena.  (Nena är f,ö tillsammans med Nina Hagen en av de få artister som i någon mån kan få en att försonas med tysk populärmusik. Här är en länk till Nina Hagens framförande av "The Lady is A Tramp" - litet orepresentativ men kul och som hon sjunger: The Lady Is A Punk".)

Nåväl. Även med fragmentariska kunskaper in tyska kan man nog få ut en del av travestin, t.ex. om hur Erdogan bidragit till ökad jämlikhet för kvinnor eftersom de numera också misshandlas på samma sätt som männen.  Det satt naturligtvis inte så bra hos sultanen av det nyottomanska riket i sin 1000-rums villa. Den tyske ambassadören blev uppkallad till regeringen och man krävde officiellt att Tyskland skulle ta bort inslaget från videoarkiv och Internet.  Den gången reagerade ambassadören och officiella tyska talespersoner föredömligt och försvarade det fria ordet och att speciellt ledare och statsmän var tvungna att tåla kritik och satir. Även från Bryssel kom  liknande tongångar.

"Extra 3" var naturligtvis överlycklig över all uppmärksamhet och utnämnde Erdogan till "Månadens medarbetare". Men det var bara början på historien. Den rikstäckande kedjan ZDF förde saken vidare i sitt eget satirprogram, på ett sätt som blivit grundligt  missförstått både i Tyskland och andra länder, även Sverige. Programledaren Jan Böhmermann  tog upp  och lovordade NDR-inslaget men berättade sedan att det även enligt gällande tysk lag fanns saker som absolut inte får sägas,s.k. Schmähkritik. Som exempel läste han sedan upp en självskriven vers om  Erdogan där denne förolämpades på det värsta. Här gällde det inte bara politiken som i NDR:s program utan Erdogan tillvitades allehanda perversa vanor och åsikter t.ex. som utövare av tidelag. Naturligtvis var avsikten att förolämpa presidenten men den huvudsakliga tanken var naturligtvis att belysa den groteska lagstiftningen vilket Böhmermann hela tiden återkom till i sin uppläsning: "Så här får man alltså inte säga."

Men nu tog det verkligen hus i h-e. Genom att versen var så vulgär och tarvlig försvann alla andra perspektiv och det var svårt att försvara texten med yttrandefrihetsargument. Den tyska strafflagen innehåller ganska stränga paragrafer om  "Förolämpning av institutioner och företrädare för utländska stater". (Paragrafen i sin helhet här.)  Genom juridiska spetsfundigheter som blir alltför krångliga att redovisa här kan den förolämpade anmäla saken till åtal vilket Erdogan gjort. Emellertid lrävs godkännande av den tyska regeringen för att anmälan skall beaktas vilket Merkel redan medgivit. (Om någon verkligen är detaljintresserad finns  en utförligare förklaring i den här artikeln. /(Tyskvarning). Böhmermann har också fått åtminstone tillfälligt yrkesförbud och allt tagits bort från nätet och från kanalens s.k. Mediatek.

När jag skriver detta hittar jag en artikel i Sydsvenskan med rubriken "En satirisk fullträff. Förolämpningen mot Erdogan träffar hela EU". Artikeln beskriver det mesta av vad jag försökt säga men på ett betydligt klarare och mera lättläst sätt. "Detta underfundiga metaperspektiv är finessen med hela situationen. Poängen är inte i första hand att reta Erdogan. Poängen är att trampa på lagen " skriver tidningen helt riktigt.

Men nu finns lagen och åtal lär det väl bli.  Även om han fälls anser många att Europadomstolen för människorättsfrågor kommer att upphäva en eventuell bestraffning vilket man tydligen gjort tidigare i samband med politisk satir.

Lagen i fråga tillkom 1851. Man skulle kanske kunna förklara lagen som "totes Recht" , dvs.låta den vara kvar tills ett eventuell avskaffande men underlåta att tillämpa den. Prejudikat finns i viss utsträckning. I sammanhang med utvidgningen av EU uppstod en skarp konflikt mellan Tjeckien och Tyskland . Tjeckien vägrade absolut att avskaffa de s.k. Benesdekreten vilket var ett oavvisligt krav från tysk sida, Båda parter enades till slut att förklara dekreten som "totes Recht" och så gick det som det gick.  Situationen nu är emellertid betydligt svårare: genom flyktingavtalet har Turkiet hela EU i sin hand och lär knappast visa sig medgörligt. Kanske får vi alltså snart se en tysk journalist skaka galler för något han  sagt och skrivit. Sitt syfte att uppmärksamma den antediluvianska lagen och bidra till dess avskaffande skulle han ju dock ha uppnått.

Videon med Böhmermann finns på nätet men tas bort i snabb takt. När jag skriver detta kan man dock se den under denna länk.  Bäst att snabba på in sultanens digitala janitsjarer slår till.



Not: Även i Sverige finns exempel på vad som förmodligen räknas som "död rätt". Byggningabalkens kapitel 12 från 1736 är fortfarande gällande lag med rubriken "Hur svin må i ollonskog släppas."  Dock kanske mindre kontroversiell än kapitel 11 "Om mulbete, hjordavård, och vallgång"  där det stackars vallhjonet hotas med skadestånd i tredje paragrafen: "Tappar vallhjon bort fä, eller gör vilddjur skada, där vallhjonet prövas det hindra kunnat; umgälle det med sin lön, eller arbete."

23 mars 2016

Krigsförbrytare, poet, bluffdoktor



I morgon, skärtorsdagen, avkunnas dom i den Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien (ICTY) över den bosnienserbiske ledaren Radovan Karadzic. Hans roll under Bosnienkriget är väl känd liksom den fruktlösa jakten efter honom under 13 år där han i början kunde leva helt öppet och senare i säkert beskydd av serbiska anhängare på högsta nivå. Jakten på honom antog ibland bisarra drag tills han infångades år 2008. En artikel i Guardian belyser väl både hans grova brott mot mänskligheten och de stundtals rent groteska försöken att ta fast honom.

Att mannen är skyldig råder det inga tvivel om. Om han kommer att bli fälld i domstolen är en annan fråga. En artikel i DN  belyser de juridiska problem som domstolen ställs inför.

Karadzic  hade många strängar på sin blodiga lyra. Han hade en akademisk grad i psykiatri som han bl.a. utnyttjade till att skriva falska intyg åt soldater som ville bli frikallade. Han arbetade också som biträdande ledare i ett multietniskt fotbollslag för att "install the will to win". Hans verkliga ambition var emellertid

( Klicka på "Läs mer" för fortsättningen!)
 

19 mars 2016

Tårtkränkning

"Livet är katten så besynnerligt" skrev Hjalmar Söderberg en gång när han besökte någon som envisades med att Söderberg skulle skriva något tänkvärt i gästboken. Utan alla jämförelser i övrigt (nåja...) känner sig även krönikören på Flarnfri att skriva om något väsentligt mitt i ett uppehåll påtvingat av diverse förkylning o.dyl.

För ett par år sedan var det högsta mode i Sverige att känna sig "kränkt" (eller "krängt" som det stavades av åtminstone en universitetsstuderande som fick för dåligt betyg). Det verkar som om luften gått ur denna bubbla numera. Man ser mindre ofta nyhetsmeddelanden i stil med att någon blivit kränkt och fått ett skadestånd på 4000 kr eftersom han tilldelats ett personnummer med fel slutsiffra. (Sant även om länk saknas).

Men kanske kan kränktheten komma tillbaka? I dagen tidning läser jag nyheten att en skola i Lund där man tydligen har en "ridlinje" förbjudit s.k. Tvångstårtor.  Det har tydligen funnits en lång tradition att den som trillat av hästen måste bjuda på en tårta. Det verkar inte som om trillande elever känt sig särskilt kränkta, det verkar mera vara rektorn som är panikslagen inför risken för ett drev. "Det är viktigt att akta sig för sådant som kan bli en kränkning" anser han.

Besynnerligt var ordet.

27 feb. 2016

Back to the future


(Detta inlägg har samtidigt publicerats på Euroflarn - ett europeiskt perspektiv)

Så här skriver Rickard Swartz i dag på DN:s nätupplaga:

Att – som Sverige – vara kvalificerat för en gemensam valuta, men ändå välja att hålla sig med en egen, bidrar inte till gemenskapen, däremot till en irriterad atmosfär. Storbritanniens beslut att folkomrösta om sitt medlemskap kan nog bara där uppfattas som ett försök att ”reformera” EU, på annat håll som ren egoism. Att som Tyskland och Frankrike sätta sig över gemensamma budgetregler är ett arrogant precedensfall som kan komma att åberopas av de mindre medlemsstater som förväntas att strikt hålla sig till regler som uppenbarligen inte gäller för alla.

Jag har knyckt några stycken men ni bör utan tvekan läsa hela krönikan med titeln Europa reduceras till geografi av en erfaren och övertygad europé.

Swartz text erinrade mig om en text jag lade upp 2007 med en smärre uppdatering 2010. Jag lägger upp den igen här i det nya formatet med rubriken Gränslöst. Mot bakgrund av Swartz text och den faktiska situationen i Europa idag ter sig mina funderingar från 6 -9 år sedan som tämligen naiva.

Min text utgår från en berättelse av Jolo  från 1971 där han berättar