28 jan. 2015

Det gäller att inte förstöra stämningen...


Rumänska ministern för arbete, familj, socialt skydd och äldre Rovana Plumb tillsammans med socialförsäkringsminister Annika Strandhäll och barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér.

(Ur Aftonbladet 23/1 2015)

Det är med en viss tvekan jag publicerar detta inlägg. För att i någon mån förstå min reaktion är det nödvändigt att först titta på (hela) den video som Aftonbladet lade upp från presskonferensen med de tre personerna på bilden under rubriken "Det finns ingen diskriminering i Rumänien". Ginungagapet mellan politik och realitet har sällan illustrerats på ett mer avslöjande sätt. Fru Plumb är fullkomligt oförmögen att hantera besvärliga frågor från publiken (bl.a.från radions (?) rumänska redaktion) utan flyr in i retoriska floskler om 'samarbete', 'ramverk','informationsutbyte' och liknande. De två svenska statsråden står i mähäliknande trance när ministern breder it och upprepar sina lögner om diskrimineringen i Rumänien. Må vara att man vill visa hänsyn till sin gäst men vi har ofta sett hur exempelvis Lavrov och Kerry eller Putin och Obama hanterat liknande situationer. Intrycket man fick av Strandhäll och Regnér måste ju bli att de i stort sett accepterade Plumbs yttranden. Som ledamöter av Sveriges regering  borde de haft förmågan att göra åtminstone en diplomatiskt formulerad markering som klargjort deras inställning utan att för den skull skapa en politisk incident.

Värst av allt var emellertid att fru Plumb med eller utan sina svenska värdar inte haft tid (!) att ta några steg ut från Rosenbads Presscentrum och möta ett par av sina icke-diskriminerade landsmän öga mot öga.

Regeringens största möjligheter vore ju att aktivt driva frågan om romernas situation i Europa (främst Rumänien, Tjeckien, Ungern och Slovakien) i EU som ju trots allt har vissa påtryckningsmedel som kunde användas. Kommission och Råd har ju trots allt visat en vilja att lägga sig i enskilda länders angelägenhet när det gäller ekonomiska och finansiella frågor - varför inte samma handlingskraft när fet gäller mänskliga rättigheter? Rädslan att kasta sten i glashus kanske spelar in: FN:s rapport om mänskliga rättigheter som just kommit är t.ex. skarp i sin kritik av Sverige.

Stockholms stad har uppenbarligen just fatta ett beslut att öka insatserna för "fattiga EU-medborgare" i Sverige med 5.3 miljoner kronor. Ungefär hälften av dessa medel verkar emellertid vara reserverade för att underlätta avhysning...

(När jag ändå har ordet... Kudos till Rolf Fredriksson som ställde frågan om nazismen till Victoria vid precis rätt tillfälle och skäms alla devota proffstyckare och hovfunktionärer som tyckte det var olämpligt. Dessutom verkade ju tronföljaren klara frågan ganska skickligt.)

27 jan. 2015

arbeit macht frei

Idag är det 70 år sedan koncentrationslägret Auschwitz befriades av Röda Armén. Minneshögtider anordnas i hela Europa. Sammanhanget gör det otroligt motbjudande att se hur vissa politiker försöker att utnyttja tillfället för sina egna syften grundade i de nutidspolitiska spänningarna.

2005 skrev jag en text som jag - lätt redigerad- återger här. Ni får förlåta att den är litet mera personlig än vanligt.

Klicka nedan.

21 jan. 2015

Kafka är bara förnamnet


Jemand mußte Josef K. verleumdet haben, denn ohne daß er etwas Böses getan hätte, wurde er eines Morgens verhaftet.

Vid ett besök på Hedengrens ser jag att det finns en nyutgåva på svenska av Kafkas Processen. Det påminner mig om något jag skrev redan 2010 och efter en neddykning i de undre regionerna kunde jag lägga beslag på ett ex av Der Prozess, utgiven i 7e upplagan 2009 i "Bibliothek der Erstausgaben".

Varför jag ansåg mig böra köpa denna bok kan ni läsa om i min text från 2010 som jag återger här nedan:


20 jan. 2015

Antidepressiva abborrar

Kvällens nyhetssändningar i svensk TV innehåller ett inslag av det mer groteska slaget. Vattenreningen klarar tydligen inte av att rensa bort  läkemedelsrester från avloppsvattnet. Enligt en intervjuad expert innebär detta bl.a. att abborrar kan få i sig antidepressiva läkemedel och därmed bli kaxiga och övermodiga och sticka iväg från en skyddande miljö och bli ett lätt offer för gäddor och andra rovfiskar.

Vet inte vad man skall säga om detta. Livet -och det ekologiska systemet- är katten så besynnerligt för att tala med Hjalmar Söderberg.

18 jan. 2015

En skärgårdstur i januari

(Klickbar)

Fem skärdgårdsöar till fots på ett par timmar: Åsön, Stadsholmen, Skeppsholmen, Kastellholmen, Djurgården.

Plus en f.d. ö: Blasieholmen.

11 jan. 2015

Obskurantismens hjälpredor

I föregående inlägg Terror i Paris pekade jag på att den enorma enigheten över nations- religions- och etniska gränser i fördömandet av terrordåden (som intrycksfullt kommit till uttryck i dagens manifestationer) nog snart skulle börja luckras upp av vad jag kallar Gutmenschen  som mer eller mindre uttalat menar att terrorismens offer nog egentligen fick skylla sig själva. Jag hade inte ens skrivit inlägget färdigt förrän denna process började med ett tillfälligt bottennapp i  Alice Petréns yttrande i Sveriges Radio (se kommentarer till inlägget), sekunderat av en programledare i SVTs morgonsoffa och ett svirrande uttalande in TV-intervju med Lena Mellin.

Sedan har det bara fortsatt. En ny bottennivå nåddes i en Brännpunktsartikel i Sv.D. med titeln "Låt de religiösa symbolerna vara." Författaren är tydligen drabbad av en av samtidens ondaste politiska strömningar: identitetspolitiken. Jag citerar "En sekulariserad konstnär i ett (före detta) kristet Väst kan därför egentligen inte använda satir mot en annan religion."  Satir som "inte drabbar makthavare" är också olämplig. Författaren uttrycker också sin medkänsla med de stackars ryska ortodoxkristna som skändades av Pussy Riot. Han fick ett skarpt mothugg i artikeln "Islamiska symboler kan inte vara immuna" med konkreta exempel som visar varför detta är en orimlig ståndpunkt.

Just diskussionen om religiösa symboler var speciellt livlig omkring 2006 då Göran Rosenberg skrev

7 jan. 2015

Terror i Paris

Idag är världen unison i sitt fördömande av det religiöst motiverade terrordådet i Paris. Politiker, journalister naturligtvis, konstnärer, artister, "vanligt" folk - alla är överens om att det inte bara är en fruktansvärd personlig tragedi för de drabbade och inblandade utan också en attack på yttrandefrihet och demokratiska värden. Vi kan inte låta oss tystas.

Jag hade tänkt skriva att det nog inte skulle dröja länge förrän Gutmenschen av alla politiska kulörer skulle börja skriva om "respekt" och "tolerans" och "förnedring" och "förtryck" av religiösa grupper och mer eller mindre fint antyda att redaktionen, liksom tidigare Jyllandsposten, nog mer eller mindre fick skylla sig själva. Göran Rosenbergs beryktade artikel från 2010 där han menade att det man skrev måste vara "avstämt" med den tänkta publiken så att ingen blev kränkt dök upp i mitt minne. (Min text här).

Jag behövde inte vänta länge. På Twitter har någon publicerat ett klipp från Financial Times som i stort sett säger att visserligen måste man få göra satir över religion men "some common sense would be useful at publications such as Charlie Hebdo, and ...Jyllands-Posten, which purports to strike a blow for freedom when they provoke muslims but are actually just being stupid." I en senare version togs frasen om "stupid" bort.

Jag medger att sammanhang och källor är något diffusa och FT själv ligger bakom en betalmur som jag inte har tillgång till. Det är Rosenbergs"avstämning", all over again,  och i ett mycket smaklöst sammanhang.

Allt tal om "avstämning", "bristande respekt", "kränkning av religiösa känslor" osv är möjligen grundat i okunskap om vad yttrandefrihet innebär och måste innebära men troligen snarare ett uttryck för rädsla att själv bli offer för den religiösa terrorismens kalaschnikovkulor. Vi får se vilka svenska kulturpersonligheter som blir först ut på banan - här finns ordentliga möjligheter att göra sig ett namn.