24 okt 2014

Blair eller Cameron - alltid Sveriges ledstjärnor


"They spik Inglisch you no."
 (Huvudprincipen för svenskt alliansbildande inom EU)


Det här inlägget hör väl närmast till vad som normalt avhandlas på Euroflarn - ett europeiskt perspektiv men jag vill gärna att även ev. läsare som inte brukar klicka dit uppmärksammar de senaste inläggen. I korthet går det ut på att Sverige, i skepnad av näringsminister(?) Mikael Damberg, ganska förbehållslöst ställt upp på på Mr. Camerons krav att det nya "frihandelsavtalet" med USA skall innehålla den mekanism för investeringsskydd som föreslagits. Mekanismen "Investor-state dispute settlement" kort ISDS innebär att företag skall kunna stämma stater på skadestånd om dessa fattat politiska beslut som anses skada den fria handeln. Som exempel kan nämnas utfasning av kärnkraft, rökförbud eller alltför stora varningstexter på cigarettpaket o.dyl. Troligen också alltför ingående krav på innehållsdeklarationer i livsmedel, läkemedel osv. Ett hypotetiskt (och troligen i sig orealistiskt) exempel: om en framtida regering skulle införa förbud mot vinster i välfärden eller starka inskränkningar skulle amerikanska företag som är verksamma i branschen omedelbart kunna stämma Sveriges regering. Det krävs inte ens att man verkligen har verksamhet i Sverige, bara att man genom beslutet hindras att etablera sig där på sina egna villkor.

Flera viktiga länderi EU, t.ex. Tyskland och Frankrike, samt Kommissionspresident Juncker är starkt skeptiska till en sådan mekanism eftersom den nationella lagstiftningen anses ge ett tillräckligt skydd för utländska investerare. Men Sverige, åtminstone Mikael Damberg, hoppar glatt på det hyperliberala engelska tåget precis som alla hans företrädare gjort ända sedan Toni Blairs tid.

Läs alltså gärna mina texter:  Sverige stöder omstridda ISDS i frihandelsavtalet liksom Uppdatering om Sverige och investeringsskyddet. Där finns också länkar till andra texter om sakfrågorna.

Tillägg:  Så här kan det bli: "The Marlboro maker is suing Uruguay – population 3.4 million – over its decision to increase the size of health warnings on cigarette packets from 50 per cent of the cover to 80 per cent." (The Independent) OK Damberg?

17 okt 2014

I SARA-krogens värme


Vid en hjärtskärande men nödvändig utrensning hittar jag en liten broschyr från 1964. En av dessa vardagliga och obetydliga saker som så påtagligt illustrerar tidens obönhörliga och skoningslösa gång.

Läs gärna vidare:


11 okt 2014

En fredspristagare så god som någon

Det prestigefyllda Tyska bokhandelns fredspris har i år tilldelats internetspecialisten Jaron Lanier. Priset har delats ut sedan 1950 och bland tidigare pristagare märks namn som Albert Schweitzer. Martin Buber, Nelly Sachs, Alva och Gunnar Myrdal, Astrid Lindgren, Yehudi Menuhin, Jürgen Habermas, Susan Sonntag och Svetlana Alexijewitsch och många andra kända namn. Det är således ett mycket ärofullt pris som delas ut till  personer som "på ett framträdande sätt genom verksamhet inom litteratur, vetenskap och konst bidragit till ett förverkligande av fredstanken" (min översättning av det tyska originalet.)

Lanier var en banbrytare för utvecklingen av Internet men blev med åren en av dess mest framträdande kritiker. Kort sammanfattat riktas hans kritik mot  "the new online collectivism" som upphöjt det mest populära till den högsta sanningen. Jag citerar Lanier: "The problem is in the way the Wikipedia has come to be regarded and used; how it's been elevated to such importance so quickly. And that is part of the larger pattern of the appeal of a new online collectivism that is nothing less than a resurgence of the idea that the collective is all-wise, that it is desirable to have influence concentrated in a bottleneck that can channel the collective with the most verity and force. This is different from representative democracy, or meritocracy."

Internetanvändarna står i centrum för Laniers kritik. Alla data finns tillgängliga men användarna förmår inte tolka eller granska dem, inte ens de hemliga underrättelsetjänsterna. Som exempel tar han IS  ("Islamiska staten"). Data har funnits tillgängliga länge men inte väckt något intresse förrän nu då verkliga krigshandlingar utbrutit. (Min anmärkning: detsamma gäller ju 9/11 och Bostonbombarna).

Redan 2008 uppmärksammade jag Laniers och andras kritik mot vad som då kallades "Web 2.0" i ett längre inlägg kallat "Amatörkulten - krossa experterna diktatur (inte)!"  Jag pekade på den hyperlibertarianska ideologi som ligger bakopm Wikipedia, PayPal, Facebook och annat speciellt nyhetsaggregatorer som  Digg, Reddit och andra. De algoritmer som driver Google och andra sökmotorer är delar av samma mekanism: den mest länkade rankas högst. "The crowd falling in love  with itself", skriver en annan kritiker. Lanier pekar speciellt på vidskepelsen att eventuella felaktigheter i Wikipedia automatiskt kommer att rättas till av andra användare: vi har tusentals exempel på att detta inte är sant. Jag bidrog själv genom ett experiment där jag uppdaterade en artikel om Trofim Lysenko med uppgifter om forskningsresultat från Linköping som delvis återupprättade den sovjetiske ideologens rykte. Mina faktauppgifter var korrekta men naturligtvis helt missvisande. Ingen rättade detta innan jag själv tog bort mitt inlägg. Tyvärr tvingades jag då också radera ett par instämmande kommentarer.

"There is no truth except the truth you create for yourself"  verkar vara mottot för den naiva och obegränsade tilliten till "The wisdom of the crowd" som också givit oss t.ex. "slaveri, Irakkriget och Britney Spears" som en annan kritiker skrev.

"It's ignorance  meets egoism meets bad taste meets mob rule..on steroids"  skrev Andrew Keen i "The Cult of the Amateur" med hänvisning till Wikipedia, nyhetsaggregatorer och vad som då kallades "The Pro-Am revolution" dvs. idén att glada amatörer var minst lika trovärdiga som utbildade experter. Själv bidrog jag med tänkespråket: "Du skall inte tro att du kan operera en blindtarm bättre än jag bara för att du är kirurg."

Kanske kan -i idealfallet- den förnyade uppmärksamheten på Lanier få åtminstone några att fundera på källkritik och självständig analys och tänka sig för innan man slår upp saker på Wikipedia. (Jag är medveten om ironin i att jag tagit listan på pristagare från W.) Men kanske också att fundera på att den ideologi som ligger bakom Wikipedia, Paypal, Facebook etc i grunden är densamma som förfäktas av Ayn Rand, The Tea Pot Party, Annie Lööf och andra och som väl de flesta av oss förkastar när det kommer till politiska avgöranden. Jag kunde nämna "Bitcoin" i samma sammanhang men då går vi ett steg längre och hamnar i det rent kriminella.

Lille Napoleon cashar in...

Det har varit en hel del diskussion nyligen om "karenstid" för politiker  som övergår till annan verksamhet, ofta som konsulter eller styrelseuppdrag där de kan utnyttja sina kontakter -och i förekommande fall sin erfarenhet- för att tjäna litet pengar. Säkert en mycket välbetänkt åtgärd.

Något som väl måste betecknas som något av ett svårslaget rekord i sammanhanget  är väl det här: Rasmussen Global.  Klicka på "Consulting Services". Speciellt om ni vill börja nåt krig eller så.

Jmf det här inlägget.

9 okt 2014

Den politiske kannstöparen (4)

Jagdszenen aus Niederbayern:  När man passerat Puttgarden eller Rendsburg förändras ens politiska perspektiv totalt. Det går inte längre att ta det svenska käbblet på allvar, att lyssna till de yverborna möchte-gern  rabulisternas verop ("Super reva") eller betrakta mannen som gav hyckleriet ett ansikte (Sjöstedt) eller kvinnan som nu är ledare för "Anniansen" och vill bli statsminister. Och DN som vill ge Reinfeldt  fredspriset. Och folk som slåss med järnrör  i justitieutskottet.

Och ändå: Alla är ense om att Löfven är i en svår sits med en osäker framtid. Men -för att kosta på sig en konspirationsteori här nere i den bayerska natten med sommartemperaturer- tänk om han är mycket smartare än han verkar? Tänk om han lyckas låta SD störta regeringen och ordna nyval. Vilken guldsits! Alldeles utan någon vänsterallians är han försäkrad om en enhetlig valkampanj från tre partier och detta mot en försvagad opposition. Kampanjtemata är givna: se vilka som störtade regeringen för att försvara riskkapitalisternas intressen! Se vilka som som störtade regeringen för att förhindra alla ungdomar att få den kompetens som borgar för framtida anställningar! Se vilka som vill behålla osäker och olönsam kärnkraft! Se vilka som vill slå vakt om den förhatliga och människoovärdiga Fas 3! Se vilka som störtade regeringen för att försäkra sig om att det undermåliga järnvägsunderhållet inte undandras de privata aktörerna! Se vilka som vägrar att låta höginkomsttagarna bära sin del av den återställning av den välfärd de raserade! Och allt detta med hjälp av främlingsfientliga rasister! Vill ni ha dem tillbaka?

Vinner man inte ett val med detta så vinner man aldrig. Risken är dock att Löfven  faktiskt får igenom sin budget och får nöja sig med ett par mjäkiga utredningar med bibehållen RUT och krogmoms.

Nej - det är nog bara en alltför hastig -men välgörande- perspektivförskjutning. Allt förblir nog vid det gamla med jolmiga kompromisser och fokusering på icke-frågor.

8 okt 2014

I skuggan av Marienkirche

En gammal bekant
Fiskare vid Obertrave
Tvätttorkning vid Obertrave, ett gammal privilegium
Johannes Brahms går omkring och komponerar
(Foto Monica.  Bilderna klickbara som alltid)

3 okt 2014

Vad händer med Vattenfall?


Frågan om Vattenfalls brunkolsbrytning på gränsen mellan Tyskland och Polen där man inte enbart gör sig skyldig till enorma miljöbrott utan även till etnisk rensning av den lilla sorbiska minoriteten i området har vi behandlat i flera blogginlägg under åren. Se t.ex. I Gustav II Adolfs efterföljd samt Aftonbladet uppmärksammar inlägget om Vattenfall och sorberna,

I ett reportage från området i fråga skriver DN idag: "I fredagens regeringsdeklaration heter det dock att Vattenfall inte ska få utvidga brunkolsbrytningen.

Därmed skulle Kerkwitz, Atterwasch och Grabko vara räddade."

Jag lyssnade uppmärksamt till regeringsförklaringen men hörde ingenting om Vattenfalls brunkolbrytning i Tyskland. Kan någon ge närmare upplysningar?